I den indiska delstaten Västbengalen kan det verka vara omvända världen just nu.
Delstatsregeringen leds av en koalition med Communist Party of India (Marxist) och chefsministern Buddhadeb Bhattacharya i spetsen. Den kommunistiska regeringen vill nu inrätta särskilda ekonomiska utvecklingszoner i två områden, Nandigram och Singur.
Syftet är att få in bland annat utländskt kapital och främja industrialisering och därmed skapa jobb i en delstat som sedan sjuttiotalet sett juteindustrin förtvina samtidigt som miljoner fattiga från granndelstater immigrerat till delstatshuvudstaden Calcutta i jakt på jobb.
En indisk delstat som satsar på jobb. Gott så. Men lokalbefolkningen i distrikten där zonerna inrättas är inte helt med på noterna. De protesterar mot delstatsregeringens planer och får stöd av bland annat BJP och Kongresspartiet.
Alltså: Kommunistpartiet i Västbengalen förordar en kapitalistisk utvecklingsmodell medan ekonomiskt sett mer liberala partier är emot.
Omvända världen således.
I söndags var det skarpt läge. Sju människor i Nandigram dödades i sammanstötningar mellan å ena sidan bybor och deras stödgrupper och å andra sidan polis och CPI (M)-anhängare. På måndagen fortsatte oroligheterna i Calcutta med strejker, gatudemonstrationer och bussar som stacks i brand. Knutna nävar i protest mot den kapitalistiskt befläckade hammaren och skäran.
De senaste åren kan kommuniststyrda Västbengalens stoltsera med 70 procents tillväxt i IT-sektorn – vilket är dubbelt så hög tillväxt som i övriga Indien. Kommunisten Buddhadeb - den leende Buddha som han brukar kallas - har med fog kunnat vara stolt. Han har hjälpt folket. Det behövs jobb. Han har fixat jobb.
Man kan säga att Västbengalens kommunister valt en kinesisk modell. Kineserna insåg: Planekonomi skapade inte tillväxt, kapitalism skapar tillväxt. Då kör vi på det.
Västbengalens kommunister kunde som regerande parti helt enkelt inte fortsätta med klassisk vänsterkritik av det kapitalistiska systemet. De var tvungna att leverera välfärd för att bli omvalda.
Synd bara att CPI (M) också verkar ha inspirerats av den kinesiska metoden att inte först ordentligt lyssna på lokalbefolkningen, som tvingas offra sin mark i det ekonomiska framåtskridandets namn.
2 kommentarer:
Det är ju på sätt och vis fortfarande planekonomi, en kapitalistisk planekonomi, i Kina som i Västbengalen. Utförsäljningen av Singhur är ett ganska bra exempel, staten satte ett pris på marken och ersatte lokalbefolkningen, samtidigt som man delade ut marken till de företag som CPI(m) själva bestämt skulle få kontrakten.
Kritiken som man kunde se bl.a i The Statesman gick ut på att man inte sålde ut marken till högstbjudande, det skulle gett de boende bättre betalt och marken hade inte tillfallit TATA. Tycker det är ett typiskt exempel på har korrupt Västbengalen är, förmodligen den mest korrupta delstaten efter Bihar.
Allra värsta exemplet på Kolkatas folkrepublikskapitalism tycker jag är att de ska förbjuda rikshaws. För att det är "pinsamt" för Kolkata. Ett parti som varit vid makten i 30 år!
Skicka en kommentar