2006 var året då hoppet tändes om att medelklassen är trötta på att polisen och domstolarna dömer olika beroende på om förövarna är fattiga eller rika. Det manifesterades i medborgaraktivism och protester mot poliser och politiker med dubbla standarder.
I februari frikändes Manu Sharma, son till en hög Kongresspolitiker, för mord på Jessica Lal, trots flera vittnen. Det luktade rättsröta. Det tände gnistan. Efter en massiv mediekampanj av bland annat tevebolaget NDTV och tidskriften Tehelka och en demonstration i New Delhi togs fallet upp igen och i december dömdes Sharma till livstid.
1996 våldtogs och mördades Priyadarshini Mattoo, en ung juridikstuderande, av Santosh Kumar Singh, son till en polischef. Han frikändes, trots att domstolen ansåg att han förmodligen var skyldig till brottet. Ännu ett exempel på att det finns två rättsbegrepp i Indien: ett för fattiga och maktlösa och ett för rika och inflytelserika. I april 2006 startade en student vid Delhi University en kampanj för att få rättsväsendet att få mördaren fälld. Media hängde på. Det lyckades. I oktober dömdes han till döden.
I två år från mars 2005 och fram till slutet av 2006 kidnappade, dödade och stympade en affärsman och hans betjänt Noida, en sattelitstad utanför New Delhi, minst 17 barn och kvinnor. Först misstänktes motivet vara organhandel, men nu är huvudteorin att det snarare rörde sig om psykopatdåd med sexuella motiv. Men hade polisen tagit de föräldrar som anmälde sina försvunna barn på allvar hade antalet mördade blivit färre. Media och grannar och anhöriga var upprörda över polisens senfärdighet. Två plakat från en demonstration i Noida förra helgen: ”Samma rättvisa för rika och fattiga” och ”Försenad rättvisa är förnekad rättvisa”.
”Det finns tecken på att medelklass-Indien börjat krypa ur sin kokong och börjat slåss för idén om ett rättvist samhälle”, skrev Shoma Chaudhury i senaste numret av Tehelka.
Shoma Chaudhurys förvånade analys: de var inspirerade av den första Bollywoodfilmen på länge – Rang de Basanti – som handlar om de rättviseideal som präglade Mahatma Gandhi och de andra som kämpade för Indiens självständighet. Den indiska medelklassen stannade upp i sin konsumtionshysteri och fick sig en tankeställare och agerade för alla medborgares lika rättigheter, menar Tehelkaskribenten Shoma Chaudhury.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar