Sedan den europeiska koloniala expansionen på 1800-talet har merparten av världshandeln varit utformad som ett tunnelbanenät: raka spår från centrum (Europa) till förorterna (kolonierna). I och med det kinesisk-afrikanska toppmötet i Peking i november uppmärksammades ett nytt mönster. Det har börjat byggas tvärförbindelser.
Enligt beroendeteorin var tredje världens underutveckling resultatet av den beroendeställning de före detta kolonierna hade i förhållande till västerlandet. Jag tror att det var en riktig analys då den lanserades av latinamerikanska nymarxister på 1960-talet. Men kanske har teorin dolt det faktum att flera länder gjorde allt för att bryta beroendet och att det numera finns lönsamma tvärförbindelser. ”Periferin” är inte längre helt beroende av ”centrum”.
I Indien har västs syn på sig självt som världens centrum irriterat många politiker och debattörer. Se på vår historia, säger de: indiska affärsmän handlade med Sydostasien redan för 1 500 år sedan och spred först buddhism och hinduism och sedan islam till Sumatra och Java. Se på den snabba indiska tsunamihjälpen till Sri Lanka och Indonesien och det indiska biståndet till Afrika. Väst, säger de, har inte patent på dominans, varken när det gäller ekonomisk styrka eller barmhärtighet.
I filmens värld har Bollywood sedan decennier tillbaka byggt tvärförbindelser Syd-Syd för färgsprakande kommersiell verklighetsflykt.
Vilka är Leonardo DiCaprio, Jennifer Lopez och Sofia Coppola? frågar sig biopubliken i Afrika och Asien. Där lyser andra stjärnor starkare på filmhimlen, filmstjärnor som Aishwarya Rai och Shah Rukh Khan och regissörer som Yash Chopra.
Den indiska ”kulturimperialismen” är mäktig. Visserligen ses amerikanska filmer varje år av 2,6 miljarder människor över hela världen, men indiska filmer har en årlig publik på 3,6 miljarder människor – och en stor del av dem bor i Jakarta, Hanoi och Shanghai, i Kairo, Kapstaden och Casablanca.
I Indonesien drog Bollywoods Kuch Kuch Hota Hai från 1998 en betydligt större publik än den parallellt lanserade Titanic från Hollywood. Den årliga galan Indian Film Academy Awards, Bollywoods Oscars, sågs i år av 480 miljoner tv-tittare, varav de flesta har en sak gemensamt: de bor inte i väst.
En ny trend i Bollywood är att spela in filmerna utomlands: Sydafrika och Malaysia är Bollywoodregissörernas nya favoriter.
Filmen banar väg såväl för export av indiska varor till dem som drömmer om det glamourösa Indien som ökad turism till de exotiska miljöerna man sett på bio.
Trafiken tätnar på tvärbanorna. Beroendet av centrum minskar. Och snart måste man ställa frågan: vilket centrum menar du?
Publicerad i DN 11 december 2006
2 kommentarer:
Att indiens tsunamihjälp inte uppmärksammades är inte riktigt sant, det gjorde ett stort nummer av det i de anglosaxiska länderna eftersom det var Indien, tillsammans med USA och Australien som struntade i FN eftersom det var effektivast. I många amerikanska och australianesiska tidningar började man tala om "the anglosphere century" när de anglosaxiska länderna ska vända sig allt mer bort från Europa och mot de engelsktalande länderna som sägs dela den anglosaxiska synen på marketeconomy och rule of law.
http://www.sydneyline.com/Anglosphere%20Challenge.htm
Schyst att hitta en svenskspråkig, bra blogg om Indien! Det finns inte alltför många därute.
Skicka en kommentar