Delstaten Kerala är ett annat Indien. Jag märker det på en gång när jag landar i Cochin, Keralas största stad, en gång i tiden känt för export av kryddor och kokospalmsprodukter, nuförtiden omgiven av många små elektronik-, datoranimerings- och teletjänstföretag.
Som turist fascineras man av att Cochin globaliserades tidigt i historien. Man tittar på de gamla kinesiska fiskehåvarna från Kublai Khans dagar, St Francis-kyrkan där Vasco da Gama låg begraven i 14 år innan hans kropp flyttades till Lissabon och den judiska synagogan, som påminner om att det levt judar här sedan tusentals år tillbaka.
Men vad är så annorlunda här jämfört med övriga Indien?
Jo, taxichauffören som möter mig på flygplatsen tar i hand, tittar mig i ögonen som en jämlike och pratar perfekt engelska.
Det betyder: Kerala är inte lika hisnande hierarkiskt som resten av Indien och utbildningsnivån är högst i landet med 95 procents läs- och skrivkunnighet (65 procent i hela Indien).
Jag ser inga tiggare överhuvudtaget, möts inte av en hord av unga män som vill bära min väska och möts på hotellet, som heter Klippdrottningen, av enbart kvinnlig personal.
Det betyder: Kerala har ett för Indien unikt välfärdssystem med hyfsat fungerande primärvård och socialhjälp och kvinnorna är lika välutbildade som männen och i större utsträckning än i övriga Indien ute på arbetsmarknaden.
Lägg till att Kerala har en levande kulturell tradition med bland kathakalidans och pompösa tempelfestivaler med elefantprocessioner, bland i Kochin i februari och Trichur i maj.
Lägg till följande spännande ideologiska mix: Kerala styrs av kommunistpartiet CPI (M), har en näringslivsvänlig politik, har rötterna i en matrilinjär tradition och är religiöst tolerant med stora grupper muslimer och kristna vid sidan av den hinduiska majoriteten – som aldrig bråkar med varandra.
Lägg till att Kerala är smärtsamt grönt, prunkande, fuktigt (och myggigt, men dessbättre fritt från malaria). Ett tropiskt drivhus med kokospalmer, tapioka- och risfält och ljusa sandstränder.
Finns det då inget negativt att säga? Jo, en hel del, men om det berättar jag längre fram.
Dagens Keralatips: Den utmärkta portalen www.kerala.com, den mustiga Cochinskildringen i början av Salman Rushdies ”Morens sista suck”, Keralaförfattaren Arundathi Roys ”De små tingen gud” och kapitlet ”Kommunistisk välfärd” i min bok Moderna Indien (nu endast 98 kronor).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar