Hammaren och skäran

På murar, flaggor, affischer. Över allt i Kerala ser man den världskända symbolen: hammaren och skäran. Partiet som regerar delstaten – Communist Party of India (Marxist) – använder sig av den, liksom hundratals fackföreningar, kommunistiska oppositionspartier och ungdomsförbund. Kerala fullkomligt kokar av kommunistiska idéer och förslag.

Andra vanliga symboler som pryder Keralas offentliga: Jesus med törnekronan samt Nokias och Coca-Colas logotyper. Men hammaren och skäran dominerar.

I Sverige har jag tänkt: vilken hopplöst förlegad symbol. Vem använder hammare och skära i sitt jobb i dag? I Indien, slår det mig, är inte symbolen irrelevant. På risfälten ser jag kvinnor som skär ris med – sickla. I Bollywooddansscener ser jag en flicka dansa på en bygata, i handen – en sickla. Vid vägkanten ser jag män hamra plåtar, buckliga stänkskärmar, vagnshjul med – en rejäl hammare.

Jag frågade R Biju, ordföranden i byrådet i Parassala, varför han hade valt CPI(M). Hans svar:

– För att ta tillvara de förtryckta arbetande klassernas intressen.

Skulle vi ha befunnit oss i Europa skulle jag ha skrattat. Vilken meningslöst gammeldags terminologi.

Här tänker jag: det finns fog för att engagera sig för den förtryckta arbetarna (hammaren) och lantarbetarna (sicklan). En blick ut över Indiens fält är en blick ut över Tsarrysslands åkrar: samma skuldsatta, underbetalda, maktlösa hårt arbetande lantarbetarklass.

Måhända vore CPI (M):s partiprogram (jag har läst det), om det skulle få förverkligas fullt ut, en katastrof för Indien. Där finns nämligen allt vad Sovjet stod för.

Men inom ramen för Indiens liberala kapitalistiska ekonomi – som litar på att näringslivets tillväxt ska lyfta människor ur fattigdom – känns deras politik vettig. Varför? Jo den fokuserar på det som är så fruktansvärt eftersatt i övriga Indien: primärvård, grundskola och ett offentligt skyddsnät för dem som fallit ur. Och en sak till: högt upp på kommunisternas agenda just nu: att locka hit fler IT-företag från övriga Indien och utlandet.

Resultatet har förvånat forskare från hela världen: Kerala är bäst i den indiska klassen när gäller människors fysiska välbefinnande, möjlighet att påverka, utbildning – rubbet, förutom BNP. Keralas kaka är för liten för att räcka åt de 30 miljoner invånarna, men bitarna är relativt rättvist uppskurna.

Det finns en ventil, förutan den skulle läget på arbetsmarknaden vara desperat: miljontals keraliter gästarbetare i oljestaterna runt Persiska viken och skickar varje år hem flera miljarder rupier till familjerna hemmavid.

Man skulle kunna säga att huvuddragen i kommunisternas förda politik är ungefär de samma som i de svenska sossarnas.

Samma huvuddrag, men framförd med en väsenskild terminologi – flammande röd och prydd med hammaren och skäran.