Fram till förra året var den fyra kilometer långa resan mellan New och Old Delhi ett äventyr. I en knattrande mopedriksha eller i dovt dunkande dieselmotorcykeltaxi genom hektiska gator med stillastående trafik, förbi belamrade trottoarer med uteliggare och gatuförsäljare. Hade man tur tog resan en halvtimme. Var det rusningstrafik satt man och skallrade av motorvibrationerna och andades blårök i minst en timme.
I dag tar resan fem och en halv minut. Exakt. Alltid. Hur kan det komma sig? Svaret är Delhis skinande nya, effektiva tunnelbana som är både renare, snyggare och modernare än Stockholms. Utrop på både hindi och engelska. Hissar, digital trafikinformation och smartcards. Tyst. Mjuk. Bekväm.
Jag går ner i en värld av underjordisk modernitet och färdas från britternas koloniala centrum i nyklassicistisk stil med kolonner, arkader och medelklassindier i jeans och t-shirt – och kliver upp i Old Delhis muslimska värld av beslöjade kvinnor och luggslitna skäggiga män med virkade kalotter och hennafärgat hår.
Tunnelbaneresan mellan New och Old Delhi är en resa från ett Indien i teknologisk och estetisk paritet med västerlandet till en förmodern värld med ett gatuliv som i sitt innersta väsen pågått praktiskt taget oförändrat sedan mogulkejsaren Sha Jahan lät bygga den muromgärdade stan på 1600-talet.
Jag älskar Old Delhi av samma skäl som jag älskar att läsa historiska böcker. Old Delhi bjuder på de sista pusselbitarna som gör att man kan föreställa hur världen på 1600–1700-talet luktade, lät och kändes.
Dagens Delhitips: Efter utflykten till Old Delhi, drick då en cappuchino och ät en croissant till tonerna av soul, bhangra och Bollywood på Coffee Day vid Connaught Place i New Delhi. När du suttit där en stund är du tillbaka i föreställningen av Indien som ett land i takt med 2000-talet.
Dagens boktips: ”City of Djinns – a year in Delhi” och ”The last Moghul” av William Dalrymple. Två fantastiska berättelser om Delhi och Nordindiens muslimska moguler som härskade från 1500- till 1700-talet – av en av Storbritanniens bästa litterära reportageskribenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar